Ett mytomspunnet, pampigt och snabbväxande träd med brinnande höstfärger och svalkande skugga på sommaren. Dess vetenskapliga namn är Acer platanoides och den är Dalslands landskapsträd

Den kunde allt från bota engelska sjukan till att bemästra svårläkta sår med sin sirap och även av avkok av löven. Den planterades ibland som vårdträd på gårdar, där den fick mottaga offer och gåvor för att hålla trädet men även de väsen som bodde där på gott humör. Det ansågs att hade man ett vårdträd av lönn på gården skulle även en del av låset till ytterdörren vara av lönnvirke.

Den ansågs vara ett i raden av helande träd som man drog sjuka barn genom öppningar och klykor i vissa träd. Man kunde även stryka pannan med lönnblad så försvann huvudvärk. Vid fullmåne kunde man passa på att titta mot lönnen, hade man tur kunde man se naturväsen dansa kring den i de bleka månskenet.

Lönnens trä har traditionellt använts till husgeråd, mindre slöjd, skaft, fiolbottnar och enklare slitdelar på jordbruksredskap som krattor-räfspinnar. En sägen säger att ett yxskaft av lönn får man inte skav och blåsor av i händerna.

Lönnsirap kan man koka av lönnens sav, dock får man vara försiktig. Lönnen tål inte frekvent borrande och tappande som den tåliga Björken när de gäller sav.
Lönnens oansenliga blommor, som blommar i sena april-tidiga maj lämnar otroligt med nektar till våra pollinerare. Dock är det så vissa år att blommorna fryser och nektarskörden uteblir för bina. Men prickar blomningen som sker innan löven slagit ut, in finväder så ger de en riklig skörd av nektar som omvandlas av honungsbina till fin honung. Lönnblommor är också söta och goda att äta, eller blanda i sallad.

Allt gott i det spirande ljusets årstid
/
Helena på Källmossa

www.kallmossagard.n.nu/