Jag sitter vid mitt arbetsbord och tittar ut genom fönstret. Vindar friska, rycker och sliter i trädens kronor. Löven har nu gulna och trillat av, Lönnens maffiga röda krona är ett minne blott.

Vintern är snart här och med den varm dryck, en god bok i soffan, mysiga varma plädar, man gräver fram små söta fönsterlampor ur gömmorna och ser fram emot när man får sätta upp adventsstjärnan.
Hösten och vintern är den bästa tiden för att förkovra sig, lära sig nya saker, läsa och studera. Denna höst går jag själv djupare in i växterna hemliga värld. Det finns massor att upptäcka och att lära sig.

Återigen till de vajande trädkronorna, i denna del av Sverige där jag bor finns det otroligt mycket Ask. Bara därför, har jag studerat detta träd; Asken ganska ingående.
Det är ett märkvärdigt träd, den kan bli mycket gammal, bli väldigt hög och få en imponerande stamomkrets. Asken räknas till ett av Sveriges ädellövträd.

Många planterade en Ask som vårdträd på sina gårdar. Ett vårdträd trodde man förr i tiden att gårdstomten eller vätten bodde under. Alltså måste det behandlas med vördnad och respekt. För man ville ju inte dra på sig deras ilska och irritation, höll man sig väl med tomten och vätten så infann sig lycka på gården och alla höll sig friska. I vissa delar av Sverige trodde man också att det bodde någon slags skydds-ande i gårdsträdet, Ask-Frun denna hjälpte till att hålla gården skyddad från ont, elände och sjukdom, om man höll sig väl med henne vill säga. I vissa fall offrade man både till gårdstomten, vätten och trädanden, man hällde mjölk över dess rötter och satte ut gröt intill stammen. Asken är en av de mest mytomspunna träd som vi har. Bland annat trodde man att Ask-sav var bra mot ormbett för att de var allmänt känt att inte Asken och ormen tålde varandra. Detta är bara ett axplock av allt som står om folktro och Ask.

Asken är tvåkönad, alltså finns det hon-askar och han-askar. Det finns några enskilda fall som kan vara mångbyggare, alltså att de finns både hon och hanblommor i trädet men då på olika grenar. De riktigt stora askarna är oftast hanar. Dessa slipper spilla energi på frösättning som honorna får göra och kan därför bli riktigt stora giganter.
En gammal ask är värdefull för många växter, svampar, mossor och djur. På barken finns en mångfald av lavar och mossor. Barkens höga pH-värde gör att det blir väldigt artrikt och livsvänligt. Och inuti en en riktigt gammal ask bildas ofta håligheter som är fyllda med jordliknande rester av rutten ved och annat som blir till fina fågel, mus och insektsbon. En mycket gammal ihålig ask utanför oss, var varje år häckningsplats åt en Skrak-familj. Tills sist fick den tas bort för den var risk att den skulle falla omkull över vägen. Även fåglar som stare, hackspett, göktytan, skogsduva och kattuggla trivs i gamla askar.

Den här speciella miljön inuti asken med gamla fågelbon, jord, förmultnad ved och avfall har sin egen uppsättning av skalbaggar. Många av dessa är hotade och lever bara där och lämnar väldigt sällan sitt träd. Så man kan säga att en gammal ask är som en egen liten värld, ett eget litet universum.
Asken kallas ibland för kungaträdet eftersom löven slår ut sist på våren och ramlar av först på hösten. En enda liten köldknäpp på hösten och löven rasar av.

Askens löv och bark användes förr i tiden till kompresser att lägga på sår. Barken användes också för att maska av folk med. Bladen är laxerande, svett och urindrivande. Men detta är inget vi använder oss av idag.
/
Helena på Källmossa