Dillen har sitt ursprung som många andra av våra kryddväxter i medelhavsområdet och Asien, dock odlades den mycket tidigt i hela Europa och är en väldigt gammal gäst här. Har man tur kan man påträffa den vild i södra Danmark.

Dill är här i Sverige en ettårig växt som finns i två varianter, krondill och den lite lägre bladdillen, de har förädlat fram olika sorter från samma dill Anethum graveolens. Så alla dillsorter heter Anethum graveolens som vetenskapligt namn men har sedan ett sortnamn. Krondillen exempelvis sorten “Como” är tätt förknippad med kräftkok och inläggningar.
Som ni förstår så skördar man kronor och blad på krondillen och bladen på bladdillen exempelvis sorten “Tetra”. Man skördar bladdillen mycket tidigare än krondillen eftersom de är bladen man är ute efter, krondillen låter man gå i blom innan skörd. Dock ser de nästan likadana ut. Bladdill kan dock ha en mildare smak än krondill och blir något lägre och yvigare, och går i blom mycket senare.

Dill frösås och odlas med fördel i full sol och på näringsrik jord som håller fukten bra eftersom dillen är känslig för att torka ut. Dill är en av de knepigaste, svårodlade och mest sjukdomskänsliga kryddväxter vi har. Täckodling är bra här, det ger svalka och fukt till jorden under gräsklipplagret. Man lyckas bäst om man har den i växtföljd och bör inte odlas på samma ställe mer än vart tredje-fjärde år. Detta är för att förhindra sjukdomar att få fäste. Oftast är det svamp och mögelsjukdomar som de drabbas av. Men även bladlöss och rotlöss kan göra sitt för att förstöra dillodlingen. Tänk på att inte andra ur apiaceae-familjen bör förekomma i växtföljden i din dillodling, som exempelvis persilja, anis, morot, fänkål och palsternacka.

Mycket folktro är förknippat med dill. I äldre tider hängde man en dillknippen över dörren för att skydda hus och hem från trolldom, onda andar och andra förbannelser. Även här i norden trodde man att dillen var effektiv både mot troll, förhäxning, vittror och annat ont.

Dill har sedan urminnes tid odlats och använts som krydda och som medicinalväxt. Dillen var mycket populär i vikingarnas matlagning. Dillfrön användes förr i tiden vid matsmältningsbesvär, olika kvinnosjukdomar, sängvätning, som afrodisiakum och att öka mjölken hos ammande kvinnor.

Dillfrön är verksam mot magknip, uppblåsthet och kolik, då den har en kramplösande, antiinflammatorisk och antibakteriell effekt på matsmältningskanalen. Dillfrön är också milt urindrivande, mjölkökande, lugnande och rogivande.
Tugga frön om du har dålig andedräkt, blåsor eller andra besvär i munnen. De verkar antibakteriella och läkande på munhåla, tandkött och svalg. Och sen är det ju så gott att ha i maten, dill är en av mina favoritkryddor.

Ny utbildning finns att tillgå i november på Källmossa. Kolla in hemsidan under fliken kurser.

Allt gott i höstens första timme
/Helena på Källmossa

http://www.kallmossagard.n.nu/