Visst är det superbra att vi som mänsklighet börjar förstå att de tankar och känslor vi hyser påverkar vår livssituation och vårt öde. Nödvändigt också att förstå skulle jag säga, i allt arbete med sig själv … Men nu ser vi sociala medier mer och mer svämma över av reklam för kurser, i typ “tänk rätt så blir du av med din cancer”, “Du kan – om du vill – ändra hela din livssituation så att du skapar ett liv i flöde och 100% glädje” etcetera.

Jag förstår såklart att aktörerna menar och vill väl – men för en människa som kämpat med sjukdom och dålig hälsa inklusive andra tuffa livsomständigheter i många år och testat mängder med mental träning, affirmationer och “tro på dig själv”-kurser blir detta både tufft och svårsmält att ta in. 

Anledningen till att jag reagerar är som jag ser det, bristen på ödmjukhet inför våra olika livsvägar. Och öden. Det man missar om man tror att detta skall funka på nolltid, eller enbart för att vi önskar och vill det – och helst då gärna till i morgon! – det är karmabegreppet som det sällan pratas om på dessa kurser. Vi lever ju ett oändligt antal liv, där varje liv har sina specifika utmaningar och läxor – och lärdomar. Det är egot inom oss som önskar quick-fix-lösningar och vill smita från de kännbara men också nödvändiga livsläxorna. Egot vill inte förstå att empati utvecklas genom svårigheter och lidande. Inte heller vill egot inse att Livet ger oss det vi mest av allt behöver – just nu – och att det är den ”kursen” som är allra mest angelägen, perfekt och effektiv för oss även om vi sällan anmält oss frivilligt till den . 

Tar vi oss an det, med fullständig medvetenhet i nuet, hand i hand med en stor portion personligt ansvar, utan att automatiskt fly och förlora oss i önsketänkande, har vi mycket att vinna. Vi får kraft att klara av utmaningar, till och med segra över dem och uppnår istället i längden en mängd positiva upplevelser, oftast mycket bättre än dem som stod med på vår affirmationslista. Vi inser, med lite distans, till och med att det vi så intensivt önskade egentligen var kontraproduktivt för vår utveckling och vår lycka och istället utgjorde egenhändigt skapade onödiga omvägar. 

Livet vill oss väl, oavsett hur omständigheterna just nu ser ut. Att hitta balansgången mellan att göra det absolut bästa vi kan för att ta ansvar för att tackla tillvaron – och att samtidigt behålla en ödmjukhet inför Livets lagar, dess konsekvenser, orsak och verkan skapat ur handlingar vi i nuet sällan varken kan förstå eller minnas, men som har sin egen logiska agenda oavsett vad vi anser om effekterna – det ser jag som vår utmaning.