Som adventspresent får ni alla en skymningssaga av mig.

“Under lurviga grankvistarna ligger harpalten och trycker i den kalla natten.

Bredvid i den barriga torra mattan vid storskogens fot, verkar febril aktivitet av småknytt och väsen.

De förbereder och fixar, ilar hit och dit likt skimrande irrbloss i den svarta natten där endast månen glänser som en matt kristall uppe på den sammetssvarta slöjan.

Förväntan ligger i luften, magi håller på att ske. Skattkistan håller på att låsas upp med den urgamla lavklädda nyckeln som legat i dvala i så lång tid.

Stortallen.. skrovlig och grov, står där i de bleka skenet, vakar och blickar nedåt över denna svärm av energi dis som glittrar av tusen små vattenpärlor som blänker i den sena timman… dimman har lagt sig över skog, gård och äng…. Älvadrottningen med sitt nobla följe har anlänt.

Len trampdyna under luden tass trampar målmedvetet längst den lerplatta ringlande stigen, budbäraren är på väg.

Många mil har dessa klor trummat… på slipat berg, sank mossa, oändliga hyggen, upp över höjder och ner i fuktiga sänkor…. framåt… framåt.. Stjärnornas glittrande låga visar han vägen.

Det röda sändebudet Räven är på väg mot Glonnbergets sömniga furste för att berätta den stora nyheten i denna sena midnattstimme.

Att i natt står moder jord brud… och när de första strålarna spricker över bergkantens karga topp i öster så börjar hon åter spira.

Hon ger sig till fader sol som med sina strålar smeker hennes hud och skrymslen… fröet får åter livsenergi att med spirande växtkraft spräcka skalet, gro och expandera.

Det händer här och nu, naturens vishet vet vad som ska ske i den nya tiden. Skal ska spräckas, sanningar ska fram…. jorden ska höja sig, det goda fröet ska gro, kärlek och klokhet ska råda.

Moder jord med hennes gesäller; väsen, djur, växter, jordandar, träd, vattenälvor, eldtroll, berg… de vet alla, de VI inte vet… och de är vår räddning. Deras sammanlänkade urstarka silverglittrande rötter löper mellan jord och himlen … och fulländar kontakten hos oss med de gudomliga och kärleken som vi alla har i våra hjärtan.

Daggkåpans mantel har nu fyllts med en glaspärla av lill-älvans andedräkt.. den ligger där och skimrar likt havet, en droppe av jordens vatten blir för en sekund till guld innan den återvänder till de eviga kretsloppet… ner i jorden sen åter upp i himmelen… resan som vi alla ska göra.

Lugnet har lagt sig för en stund, nu sover de en kort sömn innan solen stiger i öster och det stora miraklet händer”.

Ha en fin andra advent, sprid ljuset.

/ Helena på Källmossa