Många tycks tro att om bara vår värld ändras, så kan vi må bra, känna oss trygga och harmoniska. Om vi bara slapp förtryck, krig, kränkningar, virus eller vad det än är som rubbar våra liv, så skulle allt se mycket bättre ut. Det är dock en misstro, en illusion.

Såväl andliga som kvantfysiker inser allt mer att allt är sammankopplat i ett enda stort väv – vi är Ett helt enkelt. Det som på ytan tar sig form och separation är ett sinnets spratt. I formens värld finns ont och gott, mörkt och ljust, bra och dåligt. Det är det ena eller det andra. De står mot varandra och allt som är två är separation. Du är där och jag är här tycks vi uppleva och tror att det är sant. Men det är det inte. Det finns bara ett Sinne. Det är samma Sinne som med sin fantastiska intelligens gjorde så att varenda cell i dig och mig VISSTE vad de skulle bli när vi låg i vår moders mage och där blev omhändertaget. Tänk om det är så att livet skulle kunna vara omhändertaget av sig själv utan att vi, i tron om att vi måste kämpa och överleva, la oss i?

Eftersom allt och alla är sammankopplade i detta väv som kvantfysiker kallar för Nollpunktsfältet och som vi kallar för Källan eller Gud så innebär det enkelt förklarat följande; När sinnet i dig helas, så helas du och världen. När sinnet helas så helas kroppen. Det är sinnet som är “sjukt” inte kroppen. Den kan visa symptom men det är inte orsaken. Det är det splittrade sinnet där tron om separation skapar rädsla, litenhet, oduglighet och tron att attack är möjlig. Men om vi alla är ett, bortom denna värld, bortom form, och det som är ett är helt, komplett och gudomligt – då måste det innebära att den här världen är en förgänglig illusion.

Uppvaknade sker inifrån och när vi vaknar upp så förändras också vår syn på denna värld, all drama, identitet och separation. Väckarklockan ringer och det är dags att vakna!

©Jai Gurudev Thornell
www.loveit.se