Bäret från Vaccinium vitis-idaea Lingonet, är troligen det bär som haft störst betydelse för hushållen här i norden under alla tider. Denna buske, ris eller växt, jag vet inte riktigt hur den benämns, har sitt naturliga utbredningsområde här i de norra skogarna av vår nordiska jordhalva, samt Norra Europa, Norra Asien och Nordamerika.

Här i Sverige växer det i stora mängder i våra skogar, tillgängliga för alla. Det fina med lingon är att det kan lagras under lång tid, flera år. Jag hittade ett krus med lingonsylt på vår släktgård som var cirka 25 år gammal. När jag hällde ut den såg det inte ut att vara någon som helst fel på den, de doftade friskt som av vanlig lingonsylt.
Det som gör att lingon är så lagringsdugliga är ett innehåll av ett naturligt konserveringsmedel som heter bensoesyra.

Lingon är som sagt ett inhemskt bär som funnits i nästan alla tider. Stora skogsområden med gott om bär, som har kunnat plockas under både förhistorisk och historisk tid. Dock ser de ut som om de tidiga stenåldersfolken mest var intresserad av nötter mera än att plocka bär. Naturligtvis åt man säkert bären när man hittade dem, men det verkar som om hasselnötter var mera eftertraktat troligen för de rika energiinnehållet. Under tidiga stenålder var ju kött och fisk viktig kost, sen kom nötter och rötter, sen örter och bär.

Lite längre in i stenåldern när de lärde sig så frön till vetesorter och matsädeslag verkar det vara mera intresse för bären i skogen. Det finns dessutom arkeologiska fynd från stenåldern, bland annat från Schweiz, som visar att man använt säd till att göra jästa drycker….skål!… Man jäste en slags dryck som bestod av någon slags vete, vildhonung, lingon och örter.
Man började troligen i denna tid mera systematiskt samla lingon för hushållet. Troligen åt man lingonen mest färsk, kanske också så försökte man sig på att torka dem. Om dessa människor försökte sig på att lagra lingon, stötta eller hela i vatten låter jag vara osagt.

Under 1600-1700 talet hade inte lingon eller bär över huvud taget så stor status. I bondesamhället betraktades de som barnmat eller till och med skamfyllt om en arbetsför människa gick runt och plockade bär när det var så mycket annat som måste göras under denna årstid. Möjligen kunde barnen, fattiglapparna och gamlingarna som inte hade bättre nytta för sig ge sig ut och plocka bär. Dock plockade fäbodsflickorna bär när de gick i vall med boskapen.

Socker var dyrt så man lagrade då ofta lingonen i form av mos, en kokt, sur lingonsylt eller som vattlingon, färska lagrade i vatten. Har också läst att vissa lagrade färska stötta lingon som en mos.
Samer, torpare och fattiga folk längst i norr har alltid samlat lingon ute i skogarna till föda. Samerna plockade lingon i de vidsträckta norrländska skogarna och blandade dem i renmjölk och lagrade dem så.

Den stora bärplockningsboomen för gemen man lät vänta på sig ända till mitten av 1800-talet. Då började folk plocka lingon i större utsträckning och i bondesamhället åts det lingon till nästan allt. Kanske också för att åren i mitten på 1800 var stora nödår i svensk historia. Nu blev det mera vanligt med sockrad lingonsylt och lingondricka men att göra vattlingon levde också kvar. Såna åt man oftast som efterrätt till grädde vid fest.

Te på lingonblad har använts i äldre tider, både som dryck och som läkemedel vid urinvägsbesvär. Dock finns här en viss förgiftningsrisk vid hög konsumtion.

Lingon är ett superbär för vår hälsa, de är oerhört nyttiga med vitaminer och mineraler. De är också full av antioxidanter, de är antiinflammatoriska, sänker blodsockernivåer, är bakteriehämmande och bra vid besvär i urinvägarna. De boostar vårt immunförsvar och är allmänt stärkande.

Lingon innehåller ett antioxidantiskt ämne, en polyfenol som heter resveratrol som har cancerhämmande egenskaper. Lingon innehåller även ett pigment som heter antocyaniner en slags glykosid som också är hämmande på cancerceller.
De bästa ur hälsosynpunkt är att inta bären råa utan socker i någon variant.

Allt gott i de tända ljusens årstid.

/Helena på Källmossa

http://www.kallmossagard.n.nu/