Personlig tränare har för mig varit ouppnåeligt och onödigt och oönskat. Varför skulle jag ha det? Jag smygtittade alltid på dem på gymet som kom dit och möttes av en hurtig människa som sedan kör skiten ur dem. Kändes inte som en hit i mina ögon. 

Men vilken tur det är att vi som personer kan ändra oss. Förändra oss.

Tanken började smyga sig på då jag läste en annons om personlig träning, men utanför gymet. Tanken föresvävade mig att ta tag i det innan jul. Men av någon anledning gjorde jag inte det. Utan istället skedde detta efter jul. En jul som var kantad av så många nya slags känslor och upplevelser att jag inte orkat komma igång med mitt vanliga jobb riktigt. (Läs mer om detta i mitt förra blogginlägg) 

Så när jag plötsligt såg denna annons igen så kände jag plötsligt att ”nu är det dags”. Jag tog snabb kontakt och visade mig så intresserad att jag kunde få komma och provträna redan kommande dag. Jag tycker om snabba beslut och att inte ha tid att gå och grunna på saker. 

Som den person jag är faller det sig naturligt för mig att dra lite kort inför en sån här sak. Vad menar mitt undermedvetna att jag ska tänka på? Vilka förutsättningar skapar jag? Och vilka tankar har jag med mig in i den här upplevelsen?

Jag återkommer till detta då det tog några veckor innan jag hajjade. 

Dagen kom och jag tog mig till adressen där min träning skulle ske.

Ett hus likt mitt eget i villakvarter, precis som mina. Det var skönt att komma ner i källaren som var iordninggjord enkom för detta. Några få stora redskap och maskiner, små vikter och en boxboll. 

Första gången känner vi bara på varandra. Vem är hon? Vem är jag? Gillar jag henne och sättet hon jobbar? Hur mycket orkar jag? Vilken ribba ska hon lägga det på? 

Jag tycker att det går väldigt bra. Jag gillar henne och kör på. Tar ut mig, visar mig stark och visar kanske inte allt för mycket hur jobbigt jag tycker att det faktiskt är. I efterhand kan jag se hur dumt det var. Jag går på ganska skakiga ben men med ett leende på läpparna därifrån. 

Vi bokar en ny tid för nästa vecka. 

Jag ska under de komma de dagarna åka hem till min mamma och hjälpa henne lite. Det är lite mycket att göra innan jag ska dra så jag missar att stretcha som var tanken att jag skulle göra efteråt. 

På eftermiddagen då jag kommit hem till mamma börjar träningsvärken redan smyga sig på. Jag berättar stolt för mamma att jag börjat hos en PT, vilket hon inte riktigt förstår vad det ska vara bra för, men hon ser att jag är glad genom grimasen jag gör då jag ska resa mig upp från stolen. 

Kommande dag ska vi uträtta ärenden. Min mamma är 82 år och går ganska sakta då det är halt ute. Trots detta så haltar jag några meter efter och gnyr varje gång jag ska in och ut ur bilen. 

Väl hemma igen så tar det ytterligare några dagar av jämmer och stön då jag kryper uppför trappen, går nerför, sätter mig på toaletten och tar mig från punkt A till B. Jag förstår inte riktigt hur jag skall kunna träna igen inom någon dag. 

Jag drar mina kort igen och jag inser att korten är snarlika dem från första tillfället. Funderar inte mer utan går dit igen. 

Som tur är tar vi andra muskelgrupper den här gången. Jag får min första insikt då jag står bredvid och tittar på min PT, som visar en ny övning. 

En övning som jag i min vildaste fantasi aldrig skulle föreställa mig att jag ska klara. Jag står där och i mitt huvud säjer jag till mig själv att den här övningen behöver vi inte göra. Vi kan hoppa över detta eftersom jag inte kommer att klara detta. 

Jag säjer det inte högt med detta är vad jag intalat mig själv- Big time!

Det är nu min tur och jag tar sats för att misslyckas. För att visa hur svag jag är i mina armar och mina veka handleder. 

*

*

*

3 omgångar senare, dvs 36 repetitioner senare inser jag vilken seger detta är för mig. Vilka tankemonster som har hindrat mig. 

Jag inser att jag klarar av mycket, mycket mer än vad jag tror.

Den här gången går jag därifrån ännu gladare och med en insikt om mig själv som jag värderar högt! För under veckan inser jag mer och mer vad detta spiller över på andra saker i mitt liv också!! 

En till sak som jag nu tar till mig och förstår efter att ha fått komma hem till  någon i en personlig miljö där man får odelad uppmärksamhet och träna, är varför mina egna kunder värdesätter den träning de får hemma hos mig i mitt lilla yogarum. 

Jag uppskattar så att slippa de kommersiella gymen och alla svettiga människor runt omkring.

Och den här veckan har jag marginell träningsvärk. 

Förra veckan drog jag mina kort och nu är de helt förändrade. Jag har fattat vad jag ska och kan gå vidare. Nu handlar det mer om hur jag ska förvalta min nya kraft och känsla. Att tiden är inne för att ta hand om och ge tillbaka till mig själv. 

Varför inte tänker jag och börjar en drejkurs på kvällen! 

Så min PT tränar mig inte bara i bättre fysisk form, hon förändrar även mitt tankemönster. 

Så härligt att förändras och förbättras på olika plan i livet. 

Ta hand om dig själv och vårda hela dig! // Andrea

Share This