Både växternas och mina rötter, blir aktuella under denna tid på året. När mörkret sänker sig över oss dessa månader så känner jag mig alltid mera rotad än annars. Jag tänker ofta tillbaka på dem som vandrat före
mig på denna gård där jag bor. Mina förmödrar och förfäders glädje,slit och vedermödor. Slöjan mellan världarna tunnas ut under dessa kalla mörka månader, vi tänder ett ljus på bordet och i dess låga kan vi se tillbaka, tillbaka på svunna tider.

Denna årstid är utmärkt till att samla rötter från våra läkeväxter. Vår och höst är rötternas tid, det är då man gräver efter medicinväxternas rötter.

Men jag föredrar höst, för jag är då säker på att jag ser vad som grävs upp. Jag ser dels på de halvt vissnade växtdelarna ovan jord att de stämmer med min aktuella planta och jag har färskt i minnet vad som växte vart, från sommaren. När jag sen gräver upp roten tar jag tag i den rätta plantans stjälk och på så sätt ser jag att jag får upp rätt rot, alltså den roten som sitter fast i stjälken. Detta kan vara lite klurigt om man har mycket växter som växer tätt och har en massa andra rötter i den närliggande jorden, de finns en liten risk att man får upp fel rot. Detta kan inte hända om man håller i stjälken till roten man vill ha och att man inte hugger av några rötter innan man vet vilka som tillhör vad.

Att veta vad man håller på med, att ha god växtkännedom, god hygien och att ha ordning och reda är A och O i att samla egna läkeörter. Man måste veta vad man samlar in och sedan märka upp innan man glömmer, vad man har samlat och torkat. Många växter och rötter är inte lätta att skilja från varandra i torkat tillstånd, inte heller i skivat om man väljer exempelvis att skiva rot att lägga på tork, i olja eller i sprit till tinkturen.

Varför samlar man rötter på höst och vår? Då har näringen och de aktiva ämnena gått ned till roten. De gröna delarna ovan jord har vissnat, gulnat och växten håller på att förbereda sig för den långa vintervilan. Växtens växtkraft och själva själ, har flyttat en trappa ned så att säga, till roten och denna är som man förstår, mest verksam och kraftfull under denna tid. Att gräva rötter är ett kallt, blött och smutsigt göra, fingrarna brukar stelna till efter ett tag och man har jord och lera överallt. Sen återstår det inte så glamorösa jobbet att rensa, skölja och rengöra rötterna grundligt från jord och smuts, innan man kan vidareförädla dem till huskurer. Till rothanteringens försvar kan jag säga att man blir förfärligt jordad av detta skitgöra, och de är icke att förakta. Samt att det verkligen är värt mödan, tänk sen när man inte kan somna och man kan ta en droppe Läkevänderot-tinktur från sin egen odling, det tycker jag känns fantastiskt. Man har sett dem blomma, kanske sått plantan från ett frö, man har odlat den med kärlek och helt giftfritt. De sätter en ny dimension på ens egna små huskurer och örtprodukter. Nu när jag sitter och skriver detta, så bubblar lyckan i mitt bröst bara vid åtanken.

När man gräver upp rötterna på en planta så dödar man den, såvida man inte lämnar en bit av roten kvar. Om det nu är en sådan sorts planta som det går att göra så med, som exempelvis vallört och brännässla. Medans Läkevänderoten inte är en sån planta, där är det mycket svårt att lämna en bit eftersom roten liksom kommer upp i ett kluster, möjligen att man kan hugga rotklumpen mitt itu med en spade, jag har aldrig testat det. Så det är att tänka på, är man rädd om något så är det ingen bra ide att börja gräva efter rötterna på den. Det kan ju även misslyckas att lämna kvar en bit rot i jorden, den kanske inte tar sig, torkar eller ruttnar. Så se till att ni har rikligt av sorten ni gräver upp så ni inte riskerar att stå utan sen när våren kommer.

Roten är det som oftast kommer först fram ur det lilla fröet som börjat gro. Roten och stjälken är alltid de viktigast på en planta. Om man planterar om småplantor, exempelvis att man sått frön på våren och ska skola ut dem i större krukor så är det roten man måste vara mest försiktig om. Ta hellre och lyft dem i de gröna bladen när man hanterar plantan. Går de av så får de nya, men bryter man av roten då är det kört.

Roten är också den som övervintrar på perenner, alltså fleråriga växter som är härdiga i vårt klimat och även på två till treåriga växter sk. bienner. Exempel på bienner är Kvanne och Jättenattljus. För att krångla till det ytterligare har vi också förvedade perenner, som exempelvis Lavendel och åbrodd. Dessa har en rot som övervintrar men också en förvedad stjälk som övervintrar ovan jord och som det spricker fram nya blad på, när våren kommer. Medans ettåriga plantor som Ringblomma, Gurkört och Kamomill förökar sig till näst kommande år med frö, och hela plantan dör på vintern. Nu har vi dock inte det klimatet på vintern som gör att dessa ettåringars frö kan övervintra annat än i en fröpåse inomhus, bortsett från Gurkörten. Men i mildare klimat kan fröet ligga i jorden över vintern och gro på våren när den första värmen kommer.

Ha en fin dag, tänd ett ljus och myyys.

/
Helena På Källmossa