Jag medvetandegör min tacksamhet allt mer i mitt liv. I vardagen och allt görande så kan jag ibland trilla dit och tappa bort den. Så jag har känt på sistone att jag vill tillbaka in i den mjuka varma, tacksamhetskänslan igen. Det är som allt saktar ner när jag betraktar allt jag är tacksam för; maten på bordet, att alla fingrarna är på plats, att det finns kärlek i mitt liv, att jag är där jag är i mitt inre och det jag har i det yttre.

Det sägs att tacksamhet är den enda bön vi kan be. Det ligger mycket i det. Istället för att normalisera allt som finns eller är, så kan jag lättare se skönheten i livet.

Tack för att jag finns. För att du finns. Tack för allt jag fått ge. Och allt jag fått. Tack för denna dagen. Och de som varit. Tack, tack, tack.

Namasté
© Jai Gurudev

Share This