Det syns så tydligt nu…Desto mindre tillit vi har till Livet – att Livet tar sina egna vägar oavsett vad jag/vi anser ska ske – no matter what – desto mer drivs vi av rädslomaran…

Och den tar sig inte obemärkt förbi. Tyvärr blir det ett klimat, en stämning och vibbar som smetar ner allt den kommer i kontakt med – lika eller t o m kanske ännu mer effektivt än ett virus. Den försöker sig på att rädslosmitta dem som envist vill ha fötterna kvar på jorden och hålla sig till lite mer sans och balans.

Det är väl just det som är den verkliga prövningen nu. För har vi inte lärt oss det tidigare, erbjuds det oss ett gyllene tillfälle att träna på det. Livets utgångar rår ingen på – men rädslonojjorna som förpesta både vår egen och andras livssituation kan vi definitivt bestämma oss för att inte öppna dörren för. Det är det minst kreativa alternativet i en tuff situation.

Hårddraget så handlar det såklart om vår livssyn – huruvida vi har strippat döden som en illusion – eller ej. För dem som ser livet som en ändlös sträcka av nya liv, nya upplevelser, nya nödvändiga erfarenheter biter heller inga rädslor på samma sätt. Och därmed inte sagt att det är fritt fram för fanatism eller total ansvarslöshet. Tag vara på livet!